Utkast: Nov. 16, 2011

"Hej. Jag.. Ehm, jag ville bara säga hej"
och så skrattar han till. "Så.. Hej".
Jag har tagit efter hans pauser, tystnaden som får en att tro att han verkligen tänker efter.
Det är fint. Hans tystnad är fin. Ibland tycker jag bäst om den, just för att han vågar låta det vara tyst.
Och jag tar efter, "ehm 
punkt
punkt

jag ville bara". Precis som jag har tagit efter så mycket, från så många andra.
Formats och blivit till den jag är. Slagit i många hårda kanter. 
Lärt mig att titta efter bilar innan jag dansar över gatan.
Ojämna kullerstenar under mina skor.
Lärt mig att kontrollera vattennivån innan jag dyker.
Med huvudet före redo att slå i botten.

Jag har ett sår på läppen när jag ler åt hans sätt att säga allt det där han tror sig hålla inne.
I ett enda tyst andetag.
Sen tar meddelandet i röstbrevlådan slut.

Trackback
RSS 2.0