Med oktober som fotomånad

Hej kära ni, Ingen har väl missat det fina höstvädret som härjat i landet nu den senaste tiden? Ja, mina bildmappar i datorn är verkligen ett bra bevis på att hösten har varit ovanligt fin i år. Oktober har inneburit massor av höstsol och ny (väldigt) oväntad kamerautrustning. Och då jag annars brukar gå i ide och inte ta mig ur sängen mer än nödvändigt när höstrusket kommer så förvånas jag själv när jag tittar runt lite i mina bildmappar.
Så jag tänkte visa er en liten summering av hur denna höstmånad fångats med min kamera. Och om ni skulle känna att ni vill se mer, så finns det mycket, mycket mer bilder på min Dayview.



1:e oktober: fotorunda i skåneland





Vi var ett gäng från Dayviews
som fick för oss att ha ett fotomeet i Söderåsens fina skogar. Det blev älgstek, vandring och övernattning. Och då alla sprang runt med bättre utrustning än vad jag hade så måste jag erkänna att jag inte alls kände mig pepp på att fotografera. Jag gick och la mig i stugan när de andra senare sprang runt i skogen och körde lite nattfotografering. När jag kom hem sen blev jag lite förvånad över hur bra bilder jag fått ändå. (Får man säga så?)





4e oktober: Jag fick finfina kameror av en ny hemkommen morfar. ♥





8:e oktober.
Kvällen då stjärnorna föll spenderades på en åker, jag tog min första stjärnbild och njöt av känslan av att snart bli faster. Jag tror ultraljudsbilder är bland det finaste som finns.




9:e oktober. Första frosten kom och jag och min vän Johan steg upp alldeles för tidigt.





Vi gick ner till bryggan
och njöt av solen och dimman som dansade på det stilla vattnet.




11:e oktober. Jag sprang och köpte mig min allra första systemkamera (förutom Leican jag fått precis på dagen, en vecka tidigare). I ett lyckorus utan dess like gick jag med en stor Nikon D7000 kartong hela dagen.





Jag firade mitt nya kameraägande
med att ta mina sista bilder med skolans Nikon D90, här med syster som modell.





12:e oktober:
Jag tog min första fotorunda med kameran. Morgonsolen sken med sin närvaro.








Jag började samla intryck till en film.





13:e oktober:
Spenderade min dag i sängen, fick sällskap av fina katter.





Samlade mer intryck.





15:e oktober:
Vaknade sådär olagligt tidigt och cyklade en runda innan solen hunnit upp.




Fick finbesök lagom till kvällssolen,
kokade te på spritkök och njöt av utsikten.





16:e oktober: Jag skulle ge mig själv sovmorgon men råkade titta ut genom fönstret när jag vaknade runt 8 på morgonen.




En vintervärld välkomnade mig.





17:e oktober. "Dagen efter". Dimman låg tät och jag var lagom sjuk. 





Men ändå en nöjd flicka so far.
Till helgen blir det skåne = Lund, releasefest + rockn' roll klubb. Myspys.

Utkast: Okt. 14, 2011

Jag är tydligen inte bra på det där med att kontrollera mina ångestattacker längre.
Men idag ska bli en bättre dag än igår. Det har jag redan bestämt. Och jag ska inte bara.. Sitta här. Utan ta cykeln till nya spännande platser.

Jag fick en så fin korsett av min syster här om dagen, så jag kunde inte låta bli. Jag vet inte varför jag inte tycker det är riktigt okej med mig själv så.. Naken, på bild, när jag inte ens är mer avklädd än vad jag brukar vara när jag springer runt hemma. Kanske vill jag inte bli sedd som någon som letar uppmärksamhet? För det är ju verkligen inte det jag vill. Och det där dumma fenomenet med kurvor, jag vill inte bli sedd för dem. (Hej jag har gjort bysten mindre på bilderna.) Jag brukar få höra det där "Du kanske inte ska visa upp dina bröst om du inte vill ha den uppmärksamheten" varpå jag alltid tänker att vem som helst utan min byststorlek kunde göra de samma och slippa kommentarer. Sen blir jag ledsen. Förr om åren så brukade jag kämpa emot det och precis som nu, lägga upp något lite mer utmanande, och inte heller då för att få folk att säga hur fin jag är. Nej, jag vill bara förmedla mina bildidéer, mina känslor, min passion, och åh vad det gör mig ont att jag inte vågar det mer än.. Ibland. Det sårade mig för mycket att bara få fel uppmärksamhet, så jag gav upp striden. Världen förblir en vanlig värld. Och jag tror jag har insett det nu.


Så det är väl dags att klä på sig nu och plocka fram cykeln
solen skiner och mitt humör har blivit något bättre efter mina två supergoda äggmackor.
(Det här med personliga inlägg kanske skulle börja fungera nu?)

Som en kär gammal vän



Spontanfoton på Johan är fint, Johan är fin. Han håller sig vaken för min skull.

Vi njöt en stund i morgonsolen med sikten ut över det dimmtäckta vattnet.
Natten spenderats liggandes på en åker, tittandes upp mot de fallande sjärnorna.
Jag önskade mig något fint och de slog in.

På tisdag får jag krama om min fina syster igen

RSS 2.0