Så grön är sommaren



Jag och Tor tog oss till ett naturreservat.
Där sträckte hasselbuskarn sig mot den molniga himlen,
stora gröna blad gömde de tråkiga gråa där uppe och jag gick som trollbunden i en sagovärld.


Svamparna såg ut att trivas på dera platser i träden, högt ovanför marken
något överrumplad, hade just detta trädet trillat,
full av söta små fnöstickor som säkert levt i mutualism med den nu döda trädstammen.


"en lönn, en rönn, en lind och en hassel, hemskt mycket grenar och trassel", tänkte jag där jag gick och beundrade.


Naturreservatet byttes ut mot en fin liten bokskog på vägen tillbaka,
Tor skuttade som ett litet barn bland fjolårets fallna löv i jakten på de finaste bladen,
jag saknade motivation och kände mig för stunden rätt så trött på allt klorofyll.



Men lycklig och rosenröd om kinderna fann jag blommor på marken och fascinerades av deras, ironiskt nog, gröna klorofyllfylda blad.
Jag lät dem ta platsen blomklockorna så ofta brukar ha och la de vita små i bakgrundens oskärpa.




Jag har lärt mig hur onödigt det är att titta på varandras brister,
när det fina i livet finns där så fort man väljer att blundar.
2011-05-29  23.35

Modevisning i konsthallen växjö 19/5

Jag var inte alls nöjd med min prestation där jag stod längst fram vid en stor vit vägg, med kitobjektivet (18-55mm) och en kamera som vägrade fokusera själv. Men jag lyckades tydligen ställa in fokusen rätt på några av bilderna och fick en trevlig överraskning när jag la in allt i datorn idag.

Ps. En av mina bilder från Galleri FS på fotosidan.se hamnade förresten i deras nyhetsbrev, lite roligt.


Linnea Carlsson. Glas, "a human being is a single being, unique and unrepeatable".



Tilda Persson. Textil, "never ending story"




Matilda Johansson. Textil, "Naket"
Väldigt många i publiken verkade tyckat att detta var lite väl lättklätt, jag gillar de, såklart.




Pernilla Sonne. Textil, "fiori piegati"
Min brors flickvän föll för huvudbonaden av plastblommor(?)





Nina södergren. Textil, "conditional happiness"
Ja, självklart en till kollektion jag inte kunde låta bli att tycka om.





Hanna Virdarson. Keramik och Ronja Fridvall Niklasson textil, "threads of my subconscious"


Louise Petterson. Keramik, "just duoble click and grab your dick because the internet is for porn"


Jessica Pettersson. Glas. "proud"



Fanny Wäppling Möller. Textil, "pavos".


Syster, Johanna Jörgensen Kroon. Hennes tre klänningar stack ut ur mängden sydda i rosa, orange och gult och med egenhändigt gjorda keramikknappar.
Textil, "via coloria".




Amanda Olofsson Skoog hade skapat ett 50 kg tungt släp av hönsnät och glasspill från Bergdala glasbruk.
Glas. "To exist is to resist".

Min syster har en lite udda egenskap att alltid hamna i tidningen,
detta blev tredje gången denna månaden.


Ölands fina färger.

Det är något speciellt med alla färger som finns i naturen, har ni inte funderat på de? Vart dem kommer ifrån, varför dem är just där dem är. Det kunde ju lika väl vara himlen som var lika grön som gräset. Den tanken skrämmer mig ibland. Men på något vis kommer jag alltid fram till den lugnande tanken att så som färgerna är just nu, skulle vara lika bra, om dem från början var annorlunda. Öland, skulle vara lika fint, i andra färger.




Dagen började väldigt grön och fin.


Blev aningen mer rosa innan vi åkte vidare.



Min stiliga chaufför styrde bilen norrut.




Där blev allting varmare på något vis.



Vi hittade en stillsam plats, och stannade upp för en sekund.





De varma färgerna fortsatte att fångas i min kamera.




Det varma blev kallare, och en fin nyckelpiga fångade mitt intresse.





Sen blev allting blått där jag dansade runt i havet, solnedgången lurade oss och gömde sig bakom molnen. Men kvällen var så vacker ändå på något vis.


Kl 21.24:
Vattnet når mig inte, jag har räknat ut det, jag står bara någon milimeter ifrån och inte ens de högsta vågorna ikväll slår emot mina tår, precis som jag vill ha det. Mina kinder färgas röda av samma småkalla bris som lyfter mitt hår. Det blåser alltid vid havet. Kalla stora oändliga havet. Blå jungfrun ligger stilla vid horisonten och kallar på mig. Mig och sjömännen i containerfartyget som kör förbi. Det är därifrån de stora vågorna kommer. Från skeppet som bestämt kör fram genom den stilla havsytan. Den är nog inte det, stilla, men härifrån ser det nästan så ut. Jag vänder mig om och skuttar på de stora finslipade stenarna mot värmen. Han sitter längre bort. Iaktar lite, allt förutom mig.


En dröm om sommaren



Jag känner hur träpanelens ojämnheter lämnar djupa märken i min rygg när jag äntligen lägger mig ner igen. Smärtan har för stunden domnat bort och jag känner hur tröttheten efterlängtat tar över min utmattade kropp. Känner hur ögonlocken blir tyngre och tyngre och ger tillslut efter och låter dem falla med ett tyst stön av utmattning. Huvudet faller ner på kudden och tyngden gräver en grop i dunet. Med väggens märken fortfarande på min rygg så drar jag täcket ända upp över axlarna för att inte frysa i värmen, tar ett andetag av den unkna instängda luften och ler för mig själv.



Jag letar mig bort i världen av drömmar, suddig och abstrakt, i skogen jag vandrar. Där växer träden höga, och marken är grön, grenar river och sliter men jag bara njuter av naturen.



Längst de spruckna vägarna sticker pinnar av ett gammalt staket upp, det har stått där så länge jag kan minnas, väderbitna och gråa, för att hålla kossorna borta.



Innanför pinnarna, i hagarna, leker kossorna kurragömma bakom björkarnas sönderspruckna stammar, gräset lever grönt på marken, andras in daggdropparnas melodier. Sommaren har kommit till landet.


Upp och ner växer småvärlden, trådar knyter den samman, som en kjol av spindelväv, ett dödligt vapen för den som är liten som en daggdroppe, men det är en vacker död, att fastna i ett nät av kristalldroppar.



Trådmakaren har inte tid att hälsa, inte tid att sitta still, inte tid att stanna och posera på min bild. Men det är okej, jag fascineras av hans verk, följer trådarna tills det är dags att åter gå hem, åter somna och vakna då dimman och drömmarnas land sedan länge försvunnit bort. Men det gör inget, jag kommer tillbaka dit imorgon.

Ni fina kärleksblommor - 2011-04-26


Jag blev lite förvånad över att jag inte redan lagt upp dessa bilderna
har visst haft lite annat för mig och helt glömt bort bloggen
well, here you go.


Jag tycker inte om rosa, men på något vis trollbinder de mig i form av blommor
Aldrig har körsbärsträden varit så vackra som i år, så fulla av hopp om kärlek.
Jag blir förälskad varje gång jag ser dem blomma.




En katt och ett fönster




Det är nära nu, jag vet det,
jag sover dåligt, äter ännu sämre och är allmänt sönderstressad
men sitter som fastklistrad i en annan värld.

Jag tyckte det passade bra med en drömmande katt.

Jag har tagit sommarlov, vill inte åka tåg,
vill inte behöva oroa mig och har stängt ner.

Jag behöver en väckande örfil.

RSS 2.0