Lets play with my imaginary angel


Colbie Caillat - Bubbly

"I've been awake for a while now
you've got me feelin like a child now
cause every time I see your bubbly face
I get the tinglies in a silly place"


"It starts in my toes, and I crinkle my nose
where ever it goes I always know
that you make me smile, please stay for a while now
just take your time, where ever you go"


"The rain is fallin on my window pane
but we are hidin in a safer place
under covers stayin dry and warm
you give me feelins that I adore"




"It starts in my toes, and I crinkle my nose
where ever it goes I always know
that you make me smile, please stay for a while now
just take your time, where ever you go"


"I've been asleep for a while now
You tucked me in just like a child now
Cause every time you hold me in your arms
I'm comfortable enough to feel your warmth"




"Where ever, where ever, where ever you go
Where ever, where ever, where ever you go
Where ever you go, I'll always know
Cause you make me smile here, just for a while"
<3
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Jag fick för mig att sätta upp ett lakan, lägga dit en madrass och fotografera mitt söta övernattningssällskap här om dagen inget seriöst med andra ord, vilket resulterade i förfrysta tår och glada skratt. Tack mina söta små flickor! Jag ska till USA btw. Jag har bestämt mig, tror jag, ja, nej, JA! Så vad behöver man packa? Usch, jag börjar bli nervös.

Dancing in the studio



Jag har en söt film där Joakim sjunger för mig under fredagens plåtning, det blev en väldigt mysig stämning i studion av några enkla akord på gitarren, faschinerande det där. Som uppdatering vill jag bara säga att min dator är tillbaka hos mig och tjänstgör under mina tangentvana fingrar. Känns inte fel alls. Ligger efter i fotovärlden och orkar inte riktigt göra mer åt saken just ikväll, imorgon lämnar jag bilderna, förhoppningsvis.
Over and out 22.25.

Morgonstund har guld i mun





Jag är tillbaka, och jag har haft så många ord att skriva, så mycket att få ur mig som fastnat på vägen.
Utan bilder ingen text, och bloggar som ska vara för ordens skull, fy mig. Ibland funderar jag lite på hur mycket mina få läsare klarar av att läsa, klarar ni av mina djupaste tankar? Jag tror knappt de, så då håller jag tyst.

RSS 2.0