En försvunnen tid

2013-12-07 @ 01:02:00

6 December 2013
 
Vinden biter tag i mina kinder, färgar dem röda av mitt rusande blod. Jag har gott om tid, men låter ändå pulsen skena iväg tillsammans med det ena dåliga scenariot efter det andra, halka, missad buss, tillsammans med pessimisten inom mig går jag vidare. Isen under mina skor får mina fötter att instinktivt låta bli att lyfta från marken, som ett litet barn hasar jag mig själv fram. Hör ekon ur mitt minne, en irriterad fadersröst som ber mig lyfta på fötterna utan att få respons, mina fötter hasar vidare, lika rädd för att trilla då, som nu. Stressad men ändå inte, sådär som jag alltid är, utan att behöva vara. Vinden får det där håret som jag varsamt la runt kinderna innan jag sprang ut genom dörren att blåsa bort, blotta öron och en oskyddad nacke. Den hjärtformade reflexen med lite för långt snöre som jag hittade i en bortglömd väska slår mot mina ben, höger, vänster, höger, vänster, när jag går. Men jag syns i alla fall i mörkret. Jag syns mer än de svarta isfläckarna på trottoaren, och det gör mig lite trygg. Tunna strumpbyxor skyddar inte mot kyla, inte mot denna sortens kyla, och allt förändrades på en natt. Igår föll snön och leendet på mina läppar kunde inte vara större, bredare, gladare. Stora fantastiska snöflingor som nog betydde mer än att den globala uppvärmningen inte vunnit helt än. För mig. För mig betydde det nog mer. December och det var på sin tid, idag, ikväll slog den där väderbitna kylan till. Den jag känner igen från mitt liv i Östersund, men som jag alltid tycks glömma så fort vårens blommor slår ut. Ikväll, frös mina ben, som om de var helt bara, utan de minsta tygskydd. December. Vindtätt tyg mellan mina fingrar och den kalla världen utanför, tunt men fungerande tyg.

Och jag tar mig fram i snigelfart, med motvinden pressad mot bröstet. Strävt tyg mot härdade fingertoppar, tankar om en försvunnen tid. En gång var jag hon som stod i ett kallt vinterland, inte allt för olikt denna, utan vindtätt tyg. En trasig höstjacka med en armlängd som vittnade om åren den hade på nacken. Blottade handleder och söndernött tyg. En gång var jag hon som en främling gav bort en jacka till, hon som kunde blinka med sina rådjursögon åt någon som hon visste skulle bli knäsvag. Om inte av ögonen så av de fylliga läpparna eller den blottande urringningen. Vart tog hon vägen? Och när blev jag det här, väderbitna och kloka. Klok men samtidigt lika vilsen som då. Nu för tiden drar jag obekvämt upp urringningen på de klänningar jag förr bar med stolthet, nu för tiden rodnar jag av andras blickar, istället för att stolt ta in. Men det kanske aldrig var stolthet, det kanske bara var något som behövdes för att överleva dagen. Kylan får näsan att rinna och mina reflexer att snabbt motarbeta det. Bussen är sen men glasväggarna på busskuren skyddar mer än vad man tror, precis som jackan. Jag fick den en gång, av en man lika svag för mina ögon som för mina kurvor. En man virad runt mitt lillfinger i en lek jag lekte. Blåögd och lite för snäll. 30 minuter sen blir till inställd buss, 40 minuters väntan på nästa. Bakhuvdet slås varsamt mot stålet som håller glaskuren på plats. Det tar ett tag men efter en stund borrar sig kylan från stålet sig in förbi mössan, förbi håret och in, in på djupet. Det tar ett tag men efter en stund finns det inte längre någon mening med att titta, att blunda känns som en bättre idé. En bättre utväg, som så många gånger förut. Som med den blåögda mannen. Hans kärleksförklaring är något jag än idag bär, något som fortfarande håller mig varm, varm i väntan på bussen. Och jag blundar. Väljer att inte se. Det du gav det jag tog. December är här.
 
 

Ringar på vattnet

2013-09-18 @ 21:43:00

 
Låt oss skapa ringarna på vattnet.
Till djungeltrummors dån
Fiskar som flyr
dimmoln som yr
 
Upp och iväg över ytan
avslöjar det fördolda
runda ringar
klingar
 
tvingar
fram takter jag aldrig anat
steg jag aldrig tog
försvinner i en säregen tallskog 

Köksdans

2013-02-13 @ 21:57:49

Köksdans,
en fem sekundersromans.

Att snurra på tå,
känna pulsen banka och slå.

Trägolvets slipade glans,
kvällssolens sista chans.

Rodnande kinder,
det finns inga hinder.

Hips don't lie

2012-11-02 @ 11:08:07

Oh baby when you talk like that
You make a woman go mad
So be wise and keep on
Reading the signs of my body



Oh boy, I can see your body moving
Half animal, half man
I don't, don't really know what I'm doing
But you seem to have a plan

Zombiesyster

2012-10-30 @ 14:13:45













 

När Lisa dansar med vinden

2012-10-24 @ 22:52:55




Det har varit tyst här ett tag nu, så jag tänkte ge er några favoriter.
Lisa, från 2 sep.





 
 

En festival full av vackra människor

2012-10-24 @ 22:51:15

Dag 1:




Dag 2:








Dag 3:
 

 













 
 
Dag 4:
 
 









Dag 5:
 
 















urkult 2012

Ett femtioårskalas av kärlek

2012-10-24 @ 22:25:17

Det finns många bilder från Augusti som jag älskar, urkult, spontanresan till Stockholm och första synen av Åres vackra fjäll. Och sen det här, hur Augusti inleddes med en fest för min fina vän Helen.


















När naturen är vacker

2012-10-24 @ 22:09:41



Det var så länge sedan jag laddade upp bilder här, så jag tänkte ge er några av de senaste månadernas favoriter.
6 Oktober.




- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -





Åh hej vackra Åre. - Mina första dagar i mitt nya landskap.
19 Augusti.




 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -






- - - - - - - - - - - - - - - -




 
- - - - - - - - - - - - - - - - - -





Svampfest.




- - - - - - - - - - - - - - - - - - -





Morgonpromenad i oktoberfrost.
20 okt.




 



- - - - - - - - - - - - - - - - -



En sommardag jag minns som - Solljus

2012-07-03 @ 19:29:21

Det var länge sen jag laddade upp något här.
Så här kommer lite porträttbilder på min fina vän Peter.
Förresten, så finns en av mina bilder på honom avmålad här.












- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -




Jag lämnade norrland med fina minnen.
Kände mig som en solnedgång vars tydliga kanter
suddats bort av regnet i fjärran.

Jag vet inte vart jag börjar,
eller vart jag tar slut. Jag bara är.

Skogsdrottning

2012-04-09 @ 22:50:31



- - - - - - - - - - - - - - - - -


Vi dansade tillsammans i regnet,
leriga fötter hoppade runt på grästuvor
kallt vatten porlade i diket
Min syster skogsrå och jag.


- - - - - - - - - - - - - - - - -












Frusna tår i det färglösa gräset
vi trampar upp gamla spår
Droppar mot kall vit hy
min syster skogsrå och jag.








I vindens starka famn är vi fångade.
Gåshuden sprider sig ju tätare regnet blir,
vi luktar av död och kvarglömda minnen.


Modell: Mixi

Konstrunda.

2012-04-09 @ 22:11:51



Konstnär: Emma Persson.





Konstnär: Johanna Jörgensen Kroon.







Konstnär: Jeanine Haanpää













Och sist men inte minst, konstnär: Kaj Engström.


horny

2012-04-03 @ 20:26:19






The way you make me feel.

Vårtulpaner.

2012-02-23 @ 19:03:30

Det finaste med våren












¨
det är något speciellt med hur vissna blommor gömmer sig i mängden
och inte kämpar för att sticka ut,
och det är något fint, med vårat sätt att se,
en av alla de där som smetats samman,
och ta ut den, beundra den

En måndag ritad med ♥

2012-02-13 @ 15:39:17

Om jag fick välja, så skulle min alla hjärtans dag se ut just precis såhär
så därför firar jag idag istället.


Jag ritar hjärtan i florsockret och njuter av mandelmassan. Drömmer mig bort i en avliden Whitney Houstons fina stämma, sjunger med sådär så jag får gåshus på armarna i de höga tonerna. Det bästa med att göra egna semlor är att man får välja precis vad man vill ha på. 

Mitt sällskap var inte att klaga på heller. Myskatt 

Världens bästa sängsällskap 

Jag gjorde en semla till finkatten, men jag fick äta upp den själv, den hade ju inte grädde.


Jag brukar fråga mig samma frågor varje år,
varför spara all kärlek till alla hjärtans dag?
Varför inte bara sprida lite hjärtan i vardagen.

That's what I do best.

Du är min eviga skugga.

2011-12-26 @ 21:16:15

På bilderna: Syster och jag.



Jag tror mig stå helt ensam,
blickar ut över öppet hav.
men en skugga mig förföljer
I bekymrets mörka nav.

Jag ser med stängda ögon
blundar lätt för starka ljus
för envist står min mörka skugga
och gör den goda tanken smått diffus

Tröstlös står jag formad
med huvudet högt i skyn
ingen ska upptäcka mitt mörker
nej, ingen ska få insyn

Du är blott en skugga
lyser jag försvinner du
och även om jag slocknat för stunden
så slår jag snart mörkret itu

Kom tillbaka kära sol

2011-12-22 @ 12:44:32

Vi lever i vår egen värld
Där går vi långt och benen bär
Allt vi behöver det finns där
Vi lever i vår egen värld






Och jag känner mig så trygg hos dig
Jag känner att du älskar mig
För när du säger det så tror jag dig
Jag känner mig så trygg hos dig

Älskling hör på, jag tar steget ur vår sista dans.

2011-11-16 @ 09:57:47




1 augusti 2010 - 27 oktober 2011
Det är dags att erkänna hur tomt mitt liv blivit.

Med oktober som fotomånad

2011-10-18 @ 20:11:53

Hej kära ni, Ingen har väl missat det fina höstvädret som härjat i landet nu den senaste tiden? Ja, mina bildmappar i datorn är verkligen ett bra bevis på att hösten har varit ovanligt fin i år. Oktober har inneburit massor av höstsol och ny (väldigt) oväntad kamerautrustning. Och då jag annars brukar gå i ide och inte ta mig ur sängen mer än nödvändigt när höstrusket kommer så förvånas jag själv när jag tittar runt lite i mina bildmappar.
Så jag tänkte visa er en liten summering av hur denna höstmånad fångats med min kamera. Och om ni skulle känna att ni vill se mer, så finns det mycket, mycket mer bilder på min Dayview.



1:e oktober: fotorunda i skåneland





Vi var ett gäng från Dayviews
som fick för oss att ha ett fotomeet i Söderåsens fina skogar. Det blev älgstek, vandring och övernattning. Och då alla sprang runt med bättre utrustning än vad jag hade så måste jag erkänna att jag inte alls kände mig pepp på att fotografera. Jag gick och la mig i stugan när de andra senare sprang runt i skogen och körde lite nattfotografering. När jag kom hem sen blev jag lite förvånad över hur bra bilder jag fått ändå. (Får man säga så?)





4e oktober: Jag fick finfina kameror av en ny hemkommen morfar. ♥





8:e oktober.
Kvällen då stjärnorna föll spenderades på en åker, jag tog min första stjärnbild och njöt av känslan av att snart bli faster. Jag tror ultraljudsbilder är bland det finaste som finns.




9:e oktober. Första frosten kom och jag och min vän Johan steg upp alldeles för tidigt.





Vi gick ner till bryggan
och njöt av solen och dimman som dansade på det stilla vattnet.




11:e oktober. Jag sprang och köpte mig min allra första systemkamera (förutom Leican jag fått precis på dagen, en vecka tidigare). I ett lyckorus utan dess like gick jag med en stor Nikon D7000 kartong hela dagen.





Jag firade mitt nya kameraägande
med att ta mina sista bilder med skolans Nikon D90, här med syster som modell.





12:e oktober:
Jag tog min första fotorunda med kameran. Morgonsolen sken med sin närvaro.








Jag började samla intryck till en film.





13:e oktober:
Spenderade min dag i sängen, fick sällskap av fina katter.





Samlade mer intryck.





15:e oktober:
Vaknade sådär olagligt tidigt och cyklade en runda innan solen hunnit upp.




Fick finbesök lagom till kvällssolen,
kokade te på spritkök och njöt av utsikten.





16:e oktober: Jag skulle ge mig själv sovmorgon men råkade titta ut genom fönstret när jag vaknade runt 8 på morgonen.




En vintervärld välkomnade mig.





17:e oktober. "Dagen efter". Dimman låg tät och jag var lagom sjuk. 





Men ändå en nöjd flicka so far.
Till helgen blir det skåne = Lund, releasefest + rockn' roll klubb. Myspys.

Utkast: Okt. 14, 2011

2011-10-14 @ 12:18:19

Jag är tydligen inte bra på det där med att kontrollera mina ångestattacker längre.
Men idag ska bli en bättre dag än igår. Det har jag redan bestämt. Och jag ska inte bara.. Sitta här. Utan ta cykeln till nya spännande platser.

Jag fick en så fin korsett av min syster här om dagen, så jag kunde inte låta bli. Jag vet inte varför jag inte tycker det är riktigt okej med mig själv så.. Naken, på bild, när jag inte ens är mer avklädd än vad jag brukar vara när jag springer runt hemma. Kanske vill jag inte bli sedd som någon som letar uppmärksamhet? För det är ju verkligen inte det jag vill. Och det där dumma fenomenet med kurvor, jag vill inte bli sedd för dem. (Hej jag har gjort bysten mindre på bilderna.) Jag brukar få höra det där "Du kanske inte ska visa upp dina bröst om du inte vill ha den uppmärksamheten" varpå jag alltid tänker att vem som helst utan min byststorlek kunde göra de samma och slippa kommentarer. Sen blir jag ledsen. Förr om åren så brukade jag kämpa emot det och precis som nu, lägga upp något lite mer utmanande, och inte heller då för att få folk att säga hur fin jag är. Nej, jag vill bara förmedla mina bildidéer, mina känslor, min passion, och åh vad det gör mig ont att jag inte vågar det mer än.. Ibland. Det sårade mig för mycket att bara få fel uppmärksamhet, så jag gav upp striden. Världen förblir en vanlig värld. Och jag tror jag har insett det nu.


Så det är väl dags att klä på sig nu och plocka fram cykeln
solen skiner och mitt humör har blivit något bättre efter mina två supergoda äggmackor.
(Det här med personliga inlägg kanske skulle börja fungera nu?)

Som en kär gammal vän

2011-10-09 @ 12:27:46



Spontanfoton på Johan är fint, Johan är fin. Han håller sig vaken för min skull.

Vi njöt en stund i morgonsolen med sikten ut över det dimmtäckta vattnet.
Natten spenderats liggandes på en åker, tittandes upp mot de fallande sjärnorna.
Jag önskade mig något fint och de slog in.

På tisdag får jag krama om min fina syster igen

Precis som om hösten vore här.

2011-09-13 @ 21:31:23

21.30

Det blåser för mycket utanför mitt fönster,
jag kan inte gömma mig för vinden här innanför
Den slet i oss, böjde våra stammar.
Precis, ja, precis som om hösten vore här.



Hårda ord fyller min tunna strupe.
Täpper igen, som en stor klump av tomma bokstäver.
Dem tar sig inte ut, inte ens så som vinden vinder.
Precis, ja, precis som om hösten vore här.

Jag delar säng med mig själv i mörkret.
Lyssnar på hur stormen sliter i våra slitna plankor.
Det är mörkt när jag vaknar, mörkt när jag kommer hem.
Ni vet, precis, ja, precis som om hösten vore här.

Malmö

2011-08-26 @ 15:59:10

Jag for till malmö, lite spontant och utan större mål, införskaffade en ny väska, åt gyros och var nöjd.


I malmö fanns vackra funderare. 



och söta pensionärer. 

Där fanns en massa barn, och herrar i skägg, dem föredrog jag nog mest.







mina favoriter

- - - - - - - - - - -


Under de minutrarna jag var på Rix Fm Festivalen innan jag sprang till tåget hann jag även filma, mest till min kära mamma, jag ringde först upp henne och lät henne lyssna, det var fint. ♥



De femton sekunder långa skriket måste jag ju också visa:



Regn.

2011-08-20 @ 21:19:09

Regn.

Jag älskar att blicka ut mellan ränderna
på tågfönstrets utsida
formade av ett torkat regn, som inte längre finns kvar..

Så larvigt fint

2011-08-14 @ 20:26:56









fina vän

2011-08-10 @ 21:37:35



Hon känns orolig, rullar runt, kan inte alls ligga still utan måste hitta bästa gropen, bästa mjukaste hålet att gömma sig i. I några sekunder letar hon sen blir hon stilla, pustar ut, för att efter lika många sekundergöra samma sak igen.. Leta.
Hon spinner. Men jag vet aldrig om hon gör det för att hon trivs.. Eller om det bara är för att hennes mamma har lärt henne att det är så man ska göra.

Borttappade hollywood

2011-08-09 @ 15:14:25

Dag.. Jag minns inte ens. Usa blev ett blurr, ett bra men samtidigt väldigt dåligt blurr.






















Jag saknar det inte, vill inte ens tänka tillbaka, men drömmer samtidigt om att återse den disiga solen.

En norrländsk dröm - Huset, byn och människor

2011-07-19 @ 14:34:20

Huset:






byn:








En sekund av tystnad innan allting åter skriker.

Folket:
So far so good
finns hundratals bilder som jag inte fixat ännu,
sen har jag USA bilderna med, ångest.

Fjäril i fönstret.

2011-07-12 @ 15:50:57


Utkast: Juli 11, 2011 - min saknade fönsterkarm

2011-07-11 @ 21:10:46






En sommarklänning slängd på en stol, en till salu-katt på fönsterkarmen
Jag behöver vara hemma i mitt fönster oftare.
right?
"Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag"

Ica

Min profilbild


Jag är nog alldeles för komplicerad för att beskrivas i bara en enkel ruta, så jag överlåter de till mina inlägg.

Kort och gott så är jag en alldeles för allvarlig ungdom vars intresse för vanliga, i andras ögon alldagliga saker så som att supa sig full och ragga pojkar inte riktigt poppat upp än. Jag njuter av naturen och att analysera allt och alla istället. Ja, jag är konstig men ni gillar de.

Motto

"more room to be a woman that's XLNT"


RSS 2.0